Det är fullt förväntat och normalt att vi människor reagerar när vi är i kris.
Vi är alla olika och reagerar på olika sätt.

Det är viktigt att vi ger utrymme för dessa reaktioner. Först och främst att vi tillåter oss själva att reagera.

När jag är i kris reagerar jag ofta med ilska. Jag får kort stubin och det märks tydligt att jag är i obalans. Det absolut bästa för mig i det läget är att tillåta mig själv att vara arg. Att vara i det som är mitt här och nu.

Oavsett hur vår reaktion ser ut är det viktigt att TILLÅTA oss själva att reagera.

Hur ska vi då bemöta andra som är i kris. Om du har en medarbetare, familjemedlem eller någon annan i din närhet som är arg, deprimerad, orolig, har ångest eller har koncentrationssvårigheter?

Samma sak där. TILLÅT krisreaktionen. Var med personen i det som är deras upplevelse.

Tala INTE om före en person vad de inte ska känna. Det är dåligt krisbemötande. Det skadar mer än det gör nytta.

En person som är nedstämd mår sämre av att bli bemött med: ”Nu måste vi vara positiva!” eller ”Nu är det viktigt att vi är starka!”
Effekten av ett dylikt uttalande blir att självkänslan och självförtroendet blir ännu mer tilltufsat. Om personen inte har förmågan att vara positiv och stark och får det bemötandet går denne ner sig ännu djupare.

Notera att jag inte pratar generellt utan i kontexten av att möta någon som är i kris.

God krishantering handlar om att tillåta krisreaktioner.

Det bemötandet stärker vi-känslan.

En kvinna i USA skrev till mig igår. Hon arbetar hemifrån. Hon skriver:

”Jag satt i en videokonferens med min chef och jag förlorade kontrollen. Jag blev arg och kunde inte fokusera. Min chef reagerade med att understryka att det är helt OK att ilska kommer till ytan. Han lät mig vara arg och lyssnade. Sedan frågade han vad VI kan göra för att skapa det bästa av situationen. Samtalet gav mig kraft. Hade han talat om för mig att jag inte ska vara arg. Då hade jag nog bett honom fara och flyga!”

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Du får vara orolig!