Jag trodde aldrig jag skulle känna ett så starkt behov av att få promenera och röra på mig.
Trots min fantastiska utsikt som är ljuvligt för sinnet, känner jag att kroppen behöver sitt.
Mina dagliga träningspass är inte samma sak som en rejäl runda uppe i bergen.

Nu är vi uppe i dödsfall i Spanien. Jag litar inte på siffrorna med antalet smittade.
Det har vi aldrig gjort med HIV i Afrika t.ex. för vi vet att mörkertalen är så stora.

Jag minns när vi bodde i Hollywood och dagligen fick höra om insjuknade och avlidna i AIDS. Jag minns också när vi slutade räkna…..

Det jag gjorde då och som jag gör nu är att hitta ljusglimtar:

Kina har sett en avtrappning av antalet nysmittade.

I Alicanteregionen där jag bor har det inte registrerats några nya smittade sedan i tisdags.
Tänk så fantastiskt om karantänen fungerar.

Jag har gått ner tre kilo på en vecka i karantän!
Tänker på vad jag äter och använder trapporna i stället för hissen. 27 våningar ner till soptunnan.

En annan sak som är värt att tänka på är att ljus märks alltid tydligare i mörker.
Så i dessa tider kan en liten positiv handling betyda mycket mer.

Min armeniske vän i Altea ställde sig och bakade backlava som han lade i små plastpåsar och gav till alla sina grannar.
Det gjorde mig inspirerad så jag bakade en mjuk pepparkaka med Philadelphia-lingon topping och gav till städarna och fastighetsskötarna i min byggnad.

Ljuset lyser i mörkret!

Var ett ljus.

Och om du håller på att slockna så våga säga till någon att du behöver påfyllning av ditt livsstearin.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Ljusglimtar.