Jag satt i avgångshallen och väntade på mitt flyg hem till Spanien. Då kom meddelandet: Flyget är försenat.

Suck och stön. Inte nu igen!!!

Med en timmes försening sitter jag i min flygstol och vill bara hem. Vi lyfter och jag är redan nu frustrerad. Jag har en middag som jag ska på ikväll som betyder mycket för mig och nu kommer jag att bli stressad och kanske försenad.

Planet kommer iväg. Jag är hungrig och törstig. Det är en del som blir fel. Det kommer mat utan dryck och jag känner att en sån liten grej blir en trigger.

Sen har jag betalat extra för att ha tillgång till WIFI och internet under flygresan. Fungerar det? NEJ!

Resultat: Jag blir en jobbig gnällgubbe. Jag påminner personalen gång på gång att internet inte fungerar. Inget händer. Förbaskade SAS!!!

Sen kommer pursern. Hon vänder sig till mig och hon börjar inte med det jag hade förväntat mig, ett urskuldande och försvarstal. Nej, istället skapar hon en vi-känsla. Enormt duktig på att få mig att känna att hon är med mig i min frustration.

Efter det kommer en avledande strategi. Hon väldigt abrupt ändrar fokus på samtalet från icke-fungerande WIFI till vem jag är, vad jag behöver här och nu.

Det är oerhört spännande för mig som föreläser i Lågaffektivt bemötande att själv bli utsatt för detta.

På ett fantastiskt sätt lyckas hon få mig att fokusera på helhetsupplevelsen av min flygresa, och inte på att WIFI inte fungerar.

När jag är trött efter en arbetsvecka och bara vill hem kan jag bli en riktig gnällgubbe.

Det blev en sådan fantastisk bekräftelse för det som jag själv vurmar för i utbildandet av Lågaffektivt bemötande att själv få uppleva detta.

Pursern på detta flyg lyckades vända mig från frustration till att vara otroligt nöjd med flygresan. Ja, det är inte OK att det är saker om inte levereras som utlovats. Men det avledande bemötandet fick mig att fokusera på något annat.

Risken existerade inte att jag skulle bli utagerande, men det visste ju inte personalen.

Jag hade suttit där och tänkt på hur jag ska skriva till SAS och uttrycka mitt missnöje. Men denna pursern lyckade vända det hela. Istället skriver jag till hennes chefer och uttrycker min beundran för ett bra bemötande.

Vi-känsla istället för försvar och avledande istället för fokusering på frustrationen.

Underbart roligt att träffa Lågaffektiv kompetens i vardagen!

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Den lågaffektiva SAS pursern.