Igår var det busväder hemma hos mig i Spanien. Regnet fullkomligt stod som spön i backen och det blåste kraftigt. Nu känns det extra mycket där jag bor 27 våningar upp, men det dundrade ordentligt ett tag och byggnaden svajade.

Ibland är vi i blåsväder i livet. Jag tänker på sådant som kan hända oss i arbetslivet. Varför är det så otroligt vanligt att arbetsplatser som handlar om att arbeta med människor på olika sätt, där förekommer det mycket mobbing och att människor är lea mot varandra. Jag har ina teorier om detta och det ska jag skriva om i andra blogginlägg.

Oavsett anledningen så tror jag att många av oss kan relatera till att det ibland stormar i livet. Det var detta jag tänkte på igår under ovädret.

När det hade mojnat och nästan slutat regna tittade jag ut genom köksfönstret och fick se regnbågen som jag lyckade fotografera. Jag fylldes med värme.

När jag ser en regnbåge kan jag inte låta bli att tänka:

”Efter regn kommer solsken!”

eller

”När livet stormar får jag minnas det helande lugnet när vinden mojnat!”

eller

”Kraften att klara stormarna har vi inom oss!”

Regnbågen har säkert en vetenskaplig förklaring. Men jag behöver ibland mina symboler för att känna hopp.

Det var därför jag tänkte dela mina barnsliga tankar om regnbågen som jag såg igår.

Vem vet, livet kanske stormar för några av oss. Då är det skönt att kunna veta att livets stormar, precis som regnstormar, de varar inte för evigt.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Hoppet finns där!