Nu är det jul igen och många ska träffa släkten. För många är det förknippat med glädje och traditioner, värme och ljus.

Sen finns de andra som tycker julen är den mest ensamma tiden på året. Utanförskapet blir så tydligt. Jag brukar skriva om detta varje jul, men inte i år.

I år tänkte jag skriva ett par rader om de där personerna som vi måste träffa även om de retar gallfeber på oss. Den där släktingen som har ältat om samma saker i decennier. Kört fast så att de själsliga däcken är blankslitna av allt snurrande i leran.

Andra har fastnat i offerrollen. Härligt att fira jul med människor som det är synd om eller hur.

Sen finns de uttalade och outtalade konflikter att förhålla sig till. Julen där vi går på äggskal runt saker som vi inte pratar om.

En del firar jul med människor som de inte tycker om, bara för att de måste. Att sitta vid julbordet och vara trevlig, utan att hjärtat är med.

I Motiverande kommunikation (MI) talar vi om att rulla med motstånd. Med andra ord, inte lägga fokus på ovanstående. Att välja sina strider. Att försöka hitta något att fokusera på som inte ger näring till att försöka hitta lösningar.

Gilla läget! Välja våra strider. Julen är aldrig en bra plattform för att hitta lösningar. Faktum är att undvikande och avledande är bra ledord.

Allt har sin tid! Att saker och ting kommer till sin spets när vi firar jul är inget konstigt. Det är helt förväntat. Men det har aldrig och kommer aldrig att bli en jultradition att ta itu med underliggande problematik och sånt vi retar oss på.

Hitta dina ventiler. Ring någon och pys ut frustrationer. Konfrontera inte och ha is i magen.

Jag vet inte hur många jag har coachat till att rulla med motstånd inför denna julhelg, men det är många. Jag önskar dem alla en undvikande, avledande och motståndsrullande jul.

Ha en go jul alla goa!

Ulf Lidman

Att välja sina strider!