När jag förra veckan blev utmanad att fira ner mig själv från en klippavsats och nedför ett stup med en aggressivt brusande fors under mig fick uttrycket skräckblandad förtjusning en ny mening för mig.

Som del av att förbereda en ledarskapsutbildning som vi ska hålla i Lapplandsfjällen fick jag möjligheten att prova på olika fjällaktiviteter.

Abisko Canyon med sina stup kändes magstarkt. Jag stod däruppe och tittade ner över kanten medan den mycket kvalificerade bergsguiden gav mig instruktioner om hur det går till att med fötterna mot klippan fira sig ned i det som jag upplevde som en avgrund.

När jag väl hade börjat med detta för mig stora risktagande att gå utanför min bekvämlighetssfär, blev jag helfokuserad. Det enda jag tänkte på var att följa instruktionerna och lägga alla andra tankar åt sidan. Sakta men säkert firade jag ner mig själv utmed stupet. Aldrig har det starka ljudet från en fors låtit mer skräckinjagande (något som jag i vanliga fall finner rogivande). När jag var nästan nere tittade jag upp och fick se bergsguidens leende. Då insåg jag att jag hade klarat av det. Min fokusering övergick i en euforisk känsla av glädje och tillfredsställelse. Jag fann mig själv hänga i ett rep från en klippavsats och känna lycka. Otroligt känslointensiv upplevelse.

På klippavsatsen bredvid forsen nedanför blev jag varmt mottagen av min projektkompanjon Merja. Så fort jag fick fast mark under fötterna gick känslosvallet över från tillfredsställelse och lycka till en ångestliknande känsla. Upplevelsen hade framkallat många starka reaktioner av blandad kompott som behövde få komma ut. Helt fantastiskt!

Det tog mig flera dagar att landa från den här upplevelsen. Fysisk aktivitet blandat med starka upplevelser av naturkrafter och att göra något utmanande, ta en risk, framkallade mycket inom mig.

Detta bekräftade något som jag ofta föreläser om. Åter igen fick jag se hur starka ordlösa upplevelser i kombination med fysisk aktivitet kan hjälpa oss människor att komma i kontakt med våra känslor.

Det som jag upplevde genom denna aktivitet har jag sett andra personer uppleva genom liknande naturupplevelser, musik, konst, massage eller mer vågade aktiviteter. En god vän till mig som jobbar som kite-surfinginstruktör berättar ofta om deltagare som genom hissnande upplevelser på vågorna får kontakt med känslor som inte kommit fram tidigare. Det kan vara allt från ilska, tårar, ångest eller annat underliggande som kommer till ytan.

Det fantastiska är att vi som uppföljning sedan kan tillåta oss att vara i den känslan som framkallats. En viktig del av krishantering som så många människor lägger energi på att fly ifrån snarare än att bejaka.

Flykt från våra krisreaktioner är en av anledningarna varför krisbearbetning för många tar lång tid. Vi är rädda för det vi ska möta i vårt inre mörker. Men att lägga locket på, medicinera bort eller förneka förlänger krisförloppet.

Därför älskar jag aktiviteter som faktiskt framkallar känslor och reaktioner. Det hjälper oss att utvecklas och komma vidare. Att först vara i krisen lockar fram en acceptans som sedan ger oss kraft att bearbeta och komma vidare.

Skräckblandad förtjusning – vilket härligt uttryck. Det visar att både ångesten och glädjen finns inom oss. Vare sig ångesten och glädjen är farlig och det är fantastiskt när en upplevelse eller aktivitet hjälper oss att bejaka allt det som finns inom oss.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Skräckblandad förtjusning!